From Filter Magazine [in Swedish]:
Med sitt ubåtsprojekt Virgin Oceanic vill multimiljardären Richard Branson visa vad som lever en mil under havsytan. Projektets officiella konstnär är en svensk kustbevakare.
Hur gick det här till?
– Min kompisKarl-Magnus här på Marstrand är nära vän till prins Albert II av Monaco, och när prins Albert gjorde en expedition till Nordpolen 2006 hängde han med. När prins Albert skulle fylla 50 år 2008 drabbades Karl-Magnus av svåra presentbryderier. Så han ringde och frågade om inte jag kunde måla en tavla över deras äventyr tillsammans. Hundra år tidigare hade prins Alberts farfars farfar – Albert I – gjort en del expeditioner där uppe. På den tiden fanns ju inte foto på samma sätt, så då målades alltid en tavla av kungen när han stod och höll i någon fisk som ingen hade sett förut.
Uppdraget måste ha gett dig viss prestationsångest?
– Jag gjorde den största målning som jag någonsin gjort – över tre och en halv meter lång. Skitstor! Ramen tillverkades av plankor från en gammal skuta som seglade runt och fiskade torsk däruppe i slutet av 1800- talet, alltså under samma tid som Albert den äldre for omkring där. Ramen fick göras isärtagbar för att komma ombord på flyget.
Gillade prins Albert det han såg?
– Vi hade en privat grej med honom några dagar före hans 50-årsdag. Det var skitnervöst för mig som till vardags är kustbevakare att först porträttera en sådan gubbe, och sedan vara med när han fick se tavlan. Prins Albert blev skitglad och jättenöjd! Han visade sig vara hur trevlig som helst, och jag har träffat honom flera gånger sedan dess. När de sedan flyttade tavlan från palatset till Oceanografiska museet i Monaco sändes en timslång intervju med prins Albert i fransk TV. Tydligen hade museet inte tagit in en ny målning i samlingarna på över hundra år. Det var vad de sade till mig i alla fall.
Vad hände sedan?
– Det gick ett par år och så fick Karl-Magnus ett samtal från sin kompis Chris Welch som sade: »Vi ska dyka ner i Marianergraven! « Han hade varit hemma hos den förolyckade äventyraren Steve Fossetts änka och tittat på världens största katamaran som Fossett byggt, och som hon inte hade någon användning för. När han var där sade änkan: »Det finns en hemlig ubåt också, du kanske är intresserad av den med?« Och det var Welch.
Hur kom Richard Branson in i projektet?
– Branson var med när Fossett flög jorden runt i luftballong på 90-talet, så han blev inbjuden som sponsor och kompanjon. I samma veva ringde Karl-Magnus mig och sade »en ubåt är också en båt«, och att de behövde en marinmålare.
Hur involverad kommer du att vara?
– Prylen är att jag har två barn. Att hoppa på en båt och vara borta i två månader funkar inte. Jag kommer definitivt att vara med när de ska ner i Marianergraven, men vill bara åka dit och fota så att jag får ett underlag för målningarna.
Hur målar man en ubåtstavla?
– Jag är förtjust i att måla kollage direkt på segelduk, väldigt klassiskt måleri. Jag får välja helt fritt vad jag ska måla, men det är ju skitsvårt. Jag brukar avbilda det som är ovan ytan, och att måla det som finns under blir ju en helt annan grej. Ubåten är dessutom gjord för bara en person, så jag kommer nog inte ner i vattnet alls. Det blir nog minnesbilder över själva dyket, men fångar de något konstigt djur på bild så kanske jag målar in det i kollaget också.
Inte för att verka otrevlig, men räcker det inte med en fotograf för att dokumentera äventyret?
– Det gör det väl egentligen, men när det kommer till just båtar och hav så är målningar tradition. Marinmåleriet är gammalt och kommer alltid att hänga med.
Text: KALLE LAXGÅRD
Photo: NICKE JOHANSSON
[button label=”Go to Filter Magazine »” url=”http://magasinetfilter.se” target=”_blank”]